Vairagya - lidelsefritt jämnmod. Vairagya brukar ofta tydas som ”likgiltighet” eller ”inre avsägelse av världen”. Vad det syftar på är dock ett opartiskt inre lugn, ett bevittnade tillstånd, rotat i lidelsefritt jämnmod. Detta växer spontant inom dig ju mer ditt dagliga utövande (abhyasa) förankrar ditt själv i Självet.
En vacker beskrivning av vad denna sanna avsägelse eller lidelsefrihet innebär finner vi i Berättelsen om Shikhidhvaja och Cudala. Cudala uppnår detta inre tillstånd medan hon lever fullt ut som drottning i palatset, medan hennes make kung Shikhidhvaja tror att han måste avsäga sig kungariket och dra sig tillbaka ut till skogen som eremit!
Hej min vän. ”abhyasa” bör nog vara ”abhyaasa”. Ha det gott!
Visst, det stämmer! Det vore mer korrekt att antingen använda diakritiska tecken eller som i detta fall skriva dubbla vokaler för lång vokal. Likadant borde då Rama stavas Raama. Men jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig själv och den vanlige läsaren: speciellt i fallet med både ”Rama” och ”abhyasa”, där en svensk läsare ofta spontant uttalar ett längre första ”a” i Rama och ett längre andra ”a” i abhyasa. Rätt eller fel… detta valde jag i alla fall i den tryckta översättningen och då tycker jag att det är bäst att följa samma stavning i bloggen här…
Lidelsefritt jämnmod, jag tycker det är en fin översättning av vairagyam. Ibland är det svårt att hitta översättningar som fungerar i ett vardagsspråk och just nu tycker jag att betraktande/bevittnande stämmer fint med den neutrala aspekten som jag finner är viktig att framhäva just när det gäller att förkroppsliga och leva dessa insikter.