Sākshītva – Bevittnande

Vilka kriterier bör uppfyllas, för att ditt medvetandetillstånd ska kunna anses som upplyst?

Maharishi-ji tydliggjorde på ett vackert och klart sätt spektret för upplysning, genom att göra en sekventiell indelning i fyra specifika, upplysta tillstånd. (Dessa upprätthålls av fyra olika fysiologiska tillstånd för pranan och nadierna, för hela nervsystemet.)

  1. Turīya Chetena – transcendentalt, rent medvetande; det tillstånd av samadhi som erfars under djup meditation; en fullständig stillhet i fullständig vakenhet, fritt från tankar och yttre upplevelse. En upplevelse av oändlighet, av gränslöshet.
  2. Turīyatit Chetena – det transcendentala, rena medvetandet bibehålls tillsammans med varseblivning av tankar och yttre upplevelse. Detta Sākshītva, eller tillstånd av bevittnande, förblir orubbligt 24 timmar om dygnet, under vakenhet, dröm och även djupaste sömn.
  3. Bhagavan Chetena – Från att ha bevittnat endast världens (vakenhetens, drömmens, sömnens) ytliga aspekter i Turīyatit Chetena, har genom transcendental hängivenhet varseblivningen förfinats och förhärligats så att Självet nu bevittnar det finaste relativa, den celesta, gudomliga nivån.
  4. Brāhmī Chetena (Brahman Chetena) – Efter en tid i Bhagavan Chetena inträder den direkta upplevelsen att den finaste celesta nivå inte är någonting annat än det Absoluta, Brahman, det egna oändliga Självet. Detta Enhetsmedvetande är till en början med det som varseblives närmast framför en och växer därefter för att omfatta hela kosmos.

När Turīya Chetena erfars regelbundet kan det sägas vara en begynnande Upplysning. Men det är först när detta Turīya är beständigt förankrat i Turīyatit Chetena, när det Inre Ljuset aldrig slocknar vare sig kroppen sover, drömmer eller är vaken, som du nått Upplysning på riktigt. Sākshītva – Självets bevittnande tillstånd, är nu beständigt, dygnet runt.

Turīyatit Chetena är den blomknopp som slår ut i underbar blom som Bhagavan Chetena, för att till sist nå sin fullbordan i Brahman Chetena.

Vart och ett av dessa medvetandetillstånd äger sin egen verklighet. Detta ger då, oundvikligen, upphov till helt motstridiga eller rivaliserande beskrivningar av upplysning! Vägen från okunnighet, till först turiya och därefter till de högre tillstånden, kräver ständigt nya instruktioner vid varje nytt vägskäl. Varje ny vägbeskrivning och ny instruktion kan ofta motsäga den tidigare.

Detta kan förstås göra det hela mycket förbryllande! T ex om man vid ett tidigare skede i sin färd försöker använda beskrivningar och instruktioner som gäller först senare… Eller, lika illa, om man istället sentimentalt försöker hålla sig kvar vid tidigare beskrivningar och instruktioner, som nu istället kan försvåra för en att gå vidare. Det är därför man, til syvende og sidst, behöver ha tillit till en kunnig vägvisare, en upplyst guru: na guro-radhikam!

Dvaita eller advaita, beda eller abeda, vid varje steg har dessa motsägelser sina olika innebörd och sanning. Det yttersta tillståndet är både allt inneslutande och bortom allt: hur kan man beskriva det obeskrivbara? Det endast ÄR.

Om Tat Sat.

Det här inlägget postades i Begrepp. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>