En del av Vasishthas undervisning påminner om följande populära citat från webben:
Se upp med dina tankar
- de blir till ord
Se upp med dina ord
- de blir till handlingar
Se upp med dina handlingar
- de blir till vanor
Se upp med dina vanor
- de blir din karaktär
Se upp med din karaktär
- den blir ditt öde
De strofer tillskrivna Buddha (från Dhammapada), som helt tydligt inspirerat citatet, blir i min översättning antingen så här:
Tanken manifesterar sig till ett ord; ordet manifesterar sig till en handling; handlingen utvecklar sig till en vana; och vanan stelnar till din karaktär.
Var därför vaksam på tanken och följ dess väg noga och låt den framspringa ur kärlek med alla varelsers väl för din håg.
Liksom skuggan följer kroppen, vad vi tänker blir vi.
Eller en alternativ tolkning av samma strofer:
Alla fenomen äger sin grund i och styrs av hjärtat. Om du talar eller handlar med ett korrupt hjärta kommer lidande bli din ledsagare, likt en vagn som dras fram av en oxe.
Alla fenomen äger sin grund i och styrs av hjärtat. Om du talar eller handlar med ett ett lugnt skinande hjärta blir lycka din följeslagare, likt en skugga som aldrig lämnar dig.
Det finns både stora likheter och en del skillnader mellan Vasishthas och Buddhas läror. (I vissa fall är skillnaderna rena teknikaliteter och uttolkningsfrågor.) Allt som det faller sig tänkte jag i ett antal inlägg ta upp en del av dessa likheter och skillnader. Kommentera gärna! Det finns ju många riktningar och tolkningar av den buddistiska läran, liksom av yoga, vedanta och advaita.
Låt oss utgå från de vackra och insiktsfulla citaten ovan. Tagna ur sitt sammanhang kan de naturligtvis lätt missförstås! Om jag bara ”ser upp” med mina tankar, ord och handlingar hjälper det mig ju inte långt. Visst: när vi kommer på oss själva och kan medvetet välja, kan vi kanske välja en god tanke och en god handling. Men nuets tankar och handlingar färgas av de vanor som redan har rotat sig i vårt sinne genom inkarnationer, de färgas av vår mentala betingning.
Förankrad i Varandet, i evig frihet (nirvana), lärde Buddha ut sin filosofi om handling i detta tillstånd av frihet. Han förespråkade meditation för att rena tankens sfär genom direkt erfarande av Varandet, för att därmed bringa rätt tänkande och rätt handlande till samhället. Hans budskap var komplett då han införlivade Varandet, tänkandet och handlandet i temat för sin mission.
Det enda som verkligen får den mentala betingningen att släppa är erfarande av det rena Varandet. När vi erfar det obegränsade brister fångenskapens bojor. Nirvana är både början och målet för den åttafaldiga vägen, liksom samadhi är för yogans steg hos Patanjali. Regelbundna dagliga glimtar av nirvana/samadhi är det viktigaste hjälpmedlet för att ”uppnå” permanent nirvana/samadhi! Jag skriver uppnå inom citattecken då denna verklighet är evig och inte behöver uppnås, blott återupptäckas.
Orubbligt förankrade i Varandet, i brahmanirvana, blir då alla våra tankar och handlingar ”rätta”, vi bevittnar i frihet hur Universum agerar genom oss.
Vasishtha talar om abhyasa, målmedveten egen strävan. Naturligtvis innebär detta att man även bör välja ett kärleksfullt förhållningssätt och rutiner som omfattar en god livsstil, gärna i enlighet med Patanjalis yama och niyama o.s.v. eller med Buddhas åttafaldiga väg eller med annan liknande vägledning från upplyst mästare. Men allt faller snabbt till marken utan den viktigaste delen av abhyasa: ett regelbundet inre utforskande som leder till ett spontant, direkt erfarande av Självet, av det oändliga medvetandet. Detta inser förstås alla genuina sökare, vare sig vi kallar oss buddhister eller yogier. Därför försöker vi vinna tid till våra dagliga meditationsstunder och till regelbundna retreater för fördjupad upplevelse.
Samtidigt bör man naturligtvis vara uppmärksam så man inte ånyo väljer dåliga vanor i tankar och handling, vilka skulle sätta krokben för en själv och ens utveckling. Allting går hand i hand.
