Moksopāya-Tikā av Bhāskarakantha

Inom Advaita-traditionen från Kashmir finns en kommentar till Yoga Vasishtha kallad Moksopāya-Tikā av Bhāskarakantha. (”Tika” betyder här kommentar och ”Moksopāya” eller ”Moksopāya-saastra” är ett annat namn för Yoga Vasishtha.)

För den indologiskt intresserade som kan sin tyska finns nu en akademiskt präglad översättning av denna skrift, redigerad av Walter Slaje assisterad av Jutta Valent. Den finns att beställa från Amazon eller Motilal Banarsidas. Dvs. hitintills är endast en första del publicerad, som gäller första huvudkapitlet Vairaigya Prakaranam.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Yogi Secrets! Part One

Eller: Enkla små knep för att förbättra kvaliteten i vårt meditations- och yoga-utövande.

(Har du egna förslag, tveka inte att kommentera nedan. Dela med dig!)

Nasya med ghi

Du tar en spets av en tesked med ghi (renat smör) och med lillfingret masserar du varsamt in i vardera näsborre samtidigt som du drar in så långt du kan. Gör detta på kvällen innan du lägger dig. Effekt: bättre och djupare sömn.

Ta även ghi i näsen direkt innan ditt meditations- eller yoga-pass. Effekt: djupare meditation, större inre samling. (Även pranayama fungerar mycket bättre med ”smorda” näsborrar.) Dessutom klarare bevittnande under hela dygnet.

Ghi i näsan balanserar både vata och pitta. (Vata i obalans ger oro och rastlöshet till sinnet; pitta i obalans ger irritation och frustration.)

Bonuseffekter:

  • Sänker högt blodtryck.
  • Förbättrar hårets kvalitet. Motverkar hårförlust och grånad.

Minus:

  • Under hela dygnet doftar man lite ghi inom nära puss- och kram avstånd… I de flesta fall brukar detta dock inte göra någonting!

Nasya med Brahmi ghi – WOW

Med hjälp av Brahmi ghi blir effekten dessutom flera gånger kraftfullare! Definitivt att rekommendera. Speciellt i avseende på klarare upplevelser och bevittnande.

Köp ekologisk ghi av bra märke

Jag rekommenderar (bästa smak och doft!) Classic Ayurvedas ghi. Du hittar den hos Veda Lila (butik på Barnhusgatan 1 i Stockholm, alternativt deras webbshop på www.vedalila.se). En burk på 220 gr kostar där 85:-.

Från Classic Ayurveda kommer även en fantastiskt fin Brahmi ghi, som kostar 245:- hos Veda Lila, för 200 gr. Det är den jag själv använder, tre ggr om dygnet.

Vad har du själv för knep att dela med dig av? Eller, om du prövar nasya med ghi eller brahmi ghi – rapportera vad du tycker!

Publicerat i Yogi Secrets! | 2 kommentarer

The Holographic Universe

Först utgiven 1991 kan denna bok sägas vara en klassiker inom området ‘modern vetenskap bekräftar urgamla insikter om verklighetens natur’. (Den har även inspirerat till Lynne McTaggarts The Field m fl böcker.) Författaren, Michael Talbot, var en erfaren vetenskapsreporter som sedan barndomen själv haft andliga upplevelser. Boken är både välresearchad och mycket välskriven.

Universum som ett dynamiskt, interaktivt hologram var en idé som redan på 1960-talet fördes fram av den framstående fysikern David Bohm. Vid ungefär samma tidpunkt formulerade neurofysiologen Karl Pribram sin hypotes om den holografiska hjärnan. De kommer båda fram till att den s k materiella världen inte är något annat än ett oändligt medvetande som interagerar med sig självt.

Boken rekommenderas varmt – det går att hitta många paralleller till undervisningen i Yoga Vasishtha.

Adlibris har den för 109:-: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0062014102

Bokus tar 113:-: http://www.bokus.com/bok/9780062014108/the-holographic-universe-the-revolutionary-theory-of-reality/

Publicerat i Modern kosmologi | Lämna en kommentar

Yoga Vasishtha och Buddhismen (del 1)

En del av Vasishthas undervisning påminner om följande populära citat från webben:

Se upp med dina tankar
- de blir till ord
Se upp med dina ord
- de blir till handlingar
Se upp med dina handlingar
- de blir till vanor
Se upp med dina vanor
- de blir din karaktär
Se upp med din karaktär
- den blir ditt öde

De strofer tillskrivna Buddha (från Dhammapada), som helt tydligt inspirerat citatet, blir i min översättning antingen så här:

Tanken manifesterar sig till ett ord; ordet manifesterar sig till en handling; handlingen utvecklar sig till en vana; och vanan stelnar till din karaktär.

Var därför vaksam på tanken och följ dess väg noga och låt den framspringa ur kärlek med alla varelsers väl för din håg.

Liksom skuggan följer kroppen, vad vi tänker blir vi.

Eller en alternativ tolkning av samma strofer:

Alla fenomen äger sin grund i och styrs av hjärtat. Om du talar eller handlar med ett korrupt hjärta kommer lidande bli din ledsagare, likt en vagn som dras fram av en oxe.

Alla fenomen äger sin grund i och styrs av hjärtat. Om du talar eller handlar med ett ett lugnt skinande hjärta blir lycka din följeslagare, likt en skugga som aldrig lämnar dig.

Det finns både stora likheter och en del skillnader mellan Vasishthas och Buddhas läror. (I vissa fall är skillnaderna rena teknikaliteter och uttolkningsfrågor.) Allt som det faller sig tänkte jag i ett antal inlägg ta upp en del av dessa likheter och skillnader. Kommentera gärna! Det finns ju många riktningar och tolkningar av den buddistiska läran, liksom av yoga, vedanta och advaita.

Låt oss utgå från de vackra och insiktsfulla citaten ovan. Tagna ur sitt sammanhang kan de naturligtvis lätt missförstås! Om jag bara ”ser upp” med mina tankar, ord och handlingar hjälper det mig ju inte långt. Visst: när vi kommer på oss själva och kan medvetet välja, kan vi kanske välja en god tanke och en god handling. Men nuets tankar och handlingar färgas av de vanor som redan har rotat sig i vårt sinne genom inkarnationer, de färgas av vår mentala betingning.

Förankrad i Varandet, i evig frihet (nirvana), lärde Buddha ut sin filosofi om handling i detta tillstånd av frihet. Han förespråkade meditation för att rena tankens sfär genom direkt erfarande av Varandet, för att därmed bringa rätt tänkande och rätt handlande till samhället. Hans budskap var komplett då han införlivade Varandet, tänkandet och handlandet i temat för sin mission.

Det enda som verkligen får den mentala betingningen att släppa är erfarande av det rena Varandet. När vi erfar det obegränsade brister fångenskapens bojor. Nirvana är både början och målet för den åttafaldiga vägen, liksom samadhi är för yogans steg hos Patanjali. Regelbundna dagliga glimtar av nirvana/samadhi är det viktigaste hjälpmedlet för att ”uppnå” permanent nirvana/samadhi! Jag skriver uppnå inom citattecken då denna verklighet är evig och inte behöver uppnås, blott återupptäckas.

Orubbligt förankrade i Varandet, i brahmanirvana, blir då alla våra tankar och handlingar ”rätta”, vi bevittnar i frihet hur Universum agerar genom oss.

Vasishtha talar om abhyasa, målmedveten egen strävan. Naturligtvis innebär detta att man även bör välja ett kärleksfullt förhållningssätt och rutiner som omfattar en god livsstil, gärna i enlighet med Patanjalis yama och niyama o.s.v. eller med Buddhas åttafaldiga väg eller med annan liknande vägledning från upplyst mästare. Men allt faller snabbt till marken utan den viktigaste delen av abhyasa: ett regelbundet inre utforskande som leder till ett spontant, direkt erfarande av Självet, av det oändliga medvetandet. Detta inser förstås alla genuina sökare, vare sig vi kallar oss buddhister eller yogier. Därför försöker vi vinna tid till våra dagliga meditationsstunder och till regelbundna retreater för fördjupad upplevelse.

Samtidigt bör man naturligtvis vara uppmärksam så man inte ånyo väljer dåliga vanor i tankar och handling, vilka skulle sätta krokben för en själv och ens utveckling. Allting går hand i hand.

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

”Självet allena är värt att beskåda, höra om, begrunda och utforska”

I Brihadaranyaka Upanishad (2.4.5) hittar vi den klassiska uppmaningen till den som söker Självinsikt inom advaita vedanta:

ātmā vā are drastavya, shrotavyo, mantavyo, nididhyāsitavyah

Självet allena är värt att beskåda, höra om, begrunda och utforska”

Detta budskap återkommer om och om igen i Yoga Vasishtha. Med tidens obevekliga gång har dock förståelsen av skillnaden mellan de båda sista uppmaningarna gått förlorad för de flesta uttolkare. Därmed har själva grundvalen för upplysning endast varit förunnat ett fåtal.

  • Sravana: lyssna på eller läsa de skrifter som uppenbarar Självet (här Upanishaderna – alt. Yoga Vasishtha!)
  • Manana: begrunda skrifternas lärosatser
  • Nididhyasana: inre utforskande genom direkt erfarande, dvs. meditation som transcenderar alla nivåer av tankar för att uppnå Självet som rent medvetande

Ofta har man uttolkat nididhyasana, det inre utforskandet, endast som en mer intensiv kontemplation än manana. Detta håller en dock fången på det intellektuella tänkandets nivå: och endast inom den begränsade nivå av förståelse som man har intellektuell förmåga till. Detta förvandlade advaita vedanta till någonting extremt torrt, i många fall till en dödligt tråkig återvändsgränd.

Maharishi-ji förklarade principerna för de tre övningarna ungefär enligt följande. Sravana (lyssna eller läsa) omfattar både ljud och innebörd hos orden. Manana (begrundan) håller sig till ordens innebörd, men i nididhyasana (inre utforskande) använder vi endast tankens ljudvärde som redskap, på ett systematiskt sätt. Mantrat som ljudvibration leder (vid korrekt utövande) spontant och ansträngningslöst sinnet till stillhet.

Det är inte genom att tänka att ”Allt är Ett, allt är Självet” som vi kan beskåda Självet i allt och alla. Vad vi behöver är att upprepat isolera upplevelsen av Självet i rent medvetande genom nididhyasana. Detta i sin tur gör att vi kan tillgodogöra oss mer och mer av lyssnandet/läsandet och av vårt begrundande av det vi hör/läser. Allt detta tillsammans leder, med tiden, sedan till det direkta beskådandet av Självet i allting.

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

Sākshītva – Bevittnande

Vilka kriterier bör uppfyllas, för att ditt medvetandetillstånd ska kunna anses som upplyst?

Maharishi-ji tydliggjorde på ett vackert och klart sätt spektret för upplysning, genom att göra en sekventiell indelning i fyra specifika, upplysta tillstånd. (Dessa upprätthålls av fyra olika fysiologiska tillstånd för pranan och nadierna, för hela nervsystemet.)

  1. Turīya Chetena – transcendentalt, rent medvetande; det tillstånd av samadhi som erfars under djup meditation; en fullständig stillhet i fullständig vakenhet, fritt från tankar och yttre upplevelse. En upplevelse av oändlighet, av gränslöshet.
  2. Turīyatit Chetena – det transcendentala, rena medvetandet bibehålls tillsammans med varseblivning av tankar och yttre upplevelse. Detta Sākshītva, eller tillstånd av bevittnande, förblir orubbligt 24 timmar om dygnet, under vakenhet, dröm och även djupaste sömn.
  3. Bhagavan Chetena – Från att ha bevittnat endast världens (vakenhetens, drömmens, sömnens) ytliga aspekter i Turīyatit Chetena, har genom transcendental hängivenhet varseblivningen förfinats och förhärligats så att Självet nu bevittnar det finaste relativa, den celesta, gudomliga nivån.
  4. Brāhmī Chetena (Brahman Chetena) – Efter en tid i Bhagavan Chetena inträder den direkta upplevelsen att den finaste celesta nivå inte är någonting annat än det Absoluta, Brahman, det egna oändliga Självet. Detta Enhetsmedvetande är till en början med det som varseblives närmast framför en och växer därefter för att omfatta hela kosmos.

När Turīya Chetena erfars regelbundet kan det sägas vara en begynnande Upplysning. Men det är först när detta Turīya är beständigt förankrat i Turīyatit Chetena, när det Inre Ljuset aldrig slocknar vare sig kroppen sover, drömmer eller är vaken, som du nått Upplysning på riktigt. Sākshītva – Självets bevittnande tillstånd, är nu beständigt, dygnet runt.

Turīyatit Chetena är den blomknopp som slår ut i underbar blom som Bhagavan Chetena, för att till sist nå sin fullbordan i Brahman Chetena.

Vart och ett av dessa medvetandetillstånd äger sin egen verklighet. Detta ger då, oundvikligen, upphov till helt motstridiga eller rivaliserande beskrivningar av upplysning! Vägen från okunnighet, till först turiya och därefter till de högre tillstånden, kräver ständigt nya instruktioner vid varje nytt vägskäl. Varje ny vägbeskrivning och ny instruktion kan ofta motsäga den tidigare.

Detta kan förstås göra det hela mycket förbryllande! T ex om man vid ett tidigare skede i sin färd försöker använda beskrivningar och instruktioner som gäller först senare… Eller, lika illa, om man istället sentimentalt försöker hålla sig kvar vid tidigare beskrivningar och instruktioner, som nu istället kan försvåra för en att gå vidare. Det är därför man, til syvende og sidst, behöver ha tillit till en kunnig vägvisare, en upplyst guru: na guro-radhikam!

Dvaita eller advaita, beda eller abeda, vid varje steg har dessa motsägelser sina olika innebörd och sanning. Det yttersta tillståndet är både allt inneslutande och bortom allt: hur kan man beskriva det obeskrivbara? Det endast ÄR.

Om Tat Sat.

Publicerat i Begrepp | Lämna en kommentar

Hur beskriva det obeskrivbara?

 

Följande samtal rörde Brahma Sutra, men är lika giltig för Yoga Vasishtha:

(Skratt.)

VK Brahma Sutra i sig självt måste vara en teknik för förverkligande, eftersom hela verkligheten…

JP Vänds upp och ner.

VK Den försvinner under ens fötter.

Maharishi-ji Den måste vändas upp och ner, eftersom på vägen från okunnighet till upplysning krävs ständigt nya instruktioner vid varje vägskäl.

VK Det finns ingenting att hålla fast vid. Så snart en sak hävdats vederläggs det igen.

Maharishi-ji Och på så sätt kan det obeskrivbara beskrivas!

(Hämtat från Conversations with Maharishi – Part 1, av Vernon Katz. MUM Press 2011.)

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

En fin recension!

Du kan hitta den på:

http://oanadesidor.se/yoga-vasishtha-av-valmiki/

 

Publicerat i Recensioner | Lämna en kommentar

”Jag äter ris”

Vid ett tillfälle intog Maharishi-ji en måltid i en samling av heliga och lärda. En av dem frågade honom, ”Vad äter du?” Innan han hann svara sade en av de andra myndigt, ”Jag äter Brahman!” Maharishi-ji sade milt och roat, ”Jag äter ris.”

Mat är Brahman är ett välkänt citat från Upanishaderna. (Taittiriya Upanishad, tredje boken där Brighu vägleds till upplysning av sin far Varuna.)

Därmed är förstås ”Jag äter Brahman!” på sätt och vis ett upanishadiskt korrekt svar. Dock är på samma sätt Brahman även detta ”jag” som äter, liksom Brahman är själva processen att äta. Så ett helt korrekt svar från den utgångspunkten borde då vara ett ”OM ” (som ett uttryck för Brahman). Eller blott tystnad: som när Vasishtha svarar Rama med ren tystnad när denne frågar honom vem eller vad Vasishtha egentligen är: för han är ingenting annat än Brahman som är ren stillhet.

Maharishi-ji valde istället att svara, ”Jag äter ris”. Varför? Nåväl, Maharishi-ji är Brahman självt och därmed är hans varje ord, handling och upplevelse Brahman: detta är ett sätt att se det. Ett annat är, att i det avseende att de är ”individer” som ”samtalar” i ”tid” och ”rum” och att det då finns ett specifikt ”jag” som ”äter”, då är det just ”ris” som äts!

Det är möjligt att den lärde saknade eget förverkligande och blott ville posera med sin skriftlärdhet. I så fall kanske han avslöjade sig med att just differentiera mellan sitt jag, sitt ätande och Brahman. Till skillnad då från Maharishi-ji, som inte erfor någon skillnad mellan Brahman och ”Jag äter ris” .

Och för den som ställde den sällskapligt alldagliga frågan om vad han åt, så var nog det lika alldagliga svaret ”ris” det enda meningsfulla!

För en vidare utredning av mat som ett begrepp i Upanishaderna, från en upplyst mästares perspektiv, finns denna utmärkta artikel av Swami Sivananda:

http://www.sivanandaonline.org/public_html/?cmd=displaysection&section_id=771

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

Vad skulle vara så bra med ‘lidelsefrihet’? Och ‘frihet från liv och död’?

Ett par frågor som, i en eller annan form, ofta kommer upp vid samtal om Yoga Vasishtha (eller yogafilosofi/vedanta i allmänhet) är:

  1. ”Varför ‘lidelsefrihet’? Det är ju passion som gör livet värt att leva!”
  2. ”Varför ‘frihet från kretsloppet av liv och död’? Dör vi är det väl fantastiskt att vi kan återfödas och leva om och om igen! Vem vill upphöra att existera..!”

Mitt svar (baserat på Vasishthas undervisning) är: Var inte orolig! Ingenting går förlorat, annat än vår missuppfattade föreställning om oss själva och verkligheten. Vaknar vi upp till vår sanna natur som gränslöst, oändligt medvetande får vi naturligtvis ett helt annat perspektiv på livet. Vi inser att vi är odödliga: vi har varken fötts eller kommer någonsin att dö. Vi har ännu en fysisk en kropp att leva i världen med, som kan uppleva alla former av njutning och smärta så länge den finns kvar. När denna faller bort kan den subtila athivahika-kroppen sägas vara kvar i ‘genomskinlig’ form, dvs vi uppfattar den inte som någonting annat än det oändliga medvetandet. Spontant och otvunget kan vi fortfarande ta på oss ett fysiskt förkroppsligande, vi är dock inte bundna till detta och vi uppfattar inte heller detta som någonting annat än det oändliga medvetandet. Eller så väljer vi att erfara den utåtriktade delen av vår existens i Vishnus eller Shivas högsta hemvister. Eller bådadera på en och samma gång: vad är omöjligt för det oändliga medvetandet?

Frihet från kretsloppet av liv och död innebär frihet från konsekvenserna av vår tidigare okunnighet, vilka försatte oss i mental och fysiskt fångenskap. Det innebär inte utplåning av annat än den bundna, lokaliserade ego-upplevelsen: vad som står kvar är vårt odödliga Själv, det oändliga medvetandet, Brahman.

Jag har dessutom valt att översätta vairagya med ”lidelsefritt jämnmod”, för det är det inre jämnmodet som är själva poängen. Inte något sterilt avståndstagande från världen, känslor och begär.

Ett exempel av många från Yoga Vasishtha, finns i Berättelsen om Shikhidvaja och Cudala. Drottning Cudala lyckades snabbt, genom inre utforskande, nå upplysning. Detta medan hon samtidigt levde fullt ut som drottning i palatset, med alla de förpliktelser och de njutningar som tillhörde detta liv. Kungen kunde dock inte, trots att upplysning även var hans stora mål, förstå henne när hon försökte förklara hur hon nu upplevde sitt tillstånd. Han uppfattade avsägelse av världen på det ytliga sättet, överlämnade riket i hennes händer och blev eremit i vildmarken. För att göra en lång historia kort, efter många år sökte hon upp honom och lyckades till sist vägleda honom till upplysning. Nu vandrade de genom skogarna, fria och upplysta. Hon tänker:

”Här är min äkta man som är ädel och stark. Skogen är vacker och romantisk. Vi befinner oss i ett tillstånd där trötthet är okänt. Varför skulle då inte en önskan om njutning framträda i hjärtat? Den befriade vise välkomnar och upplever allt det som spontant kommer i hennes väg. Den som låter sig hämmas av stelt livsförnekande inbjuder okunnighet. Den kvinna vars passion inte väcks av närheten av sin ädle och starke make när de vandrar genom en underbar skog full av blommor, hon är så gott som död! Vad har den som äger Självinsikt att vinna på att avsäga sig det som utan ansträngning kommer i hennes väg? Jag borde göra det möjligt för min make att glädjas åt kärleksaktens njutningar med mig.”

Detta gäller för alla Jivanmukta (”befriade med kropp”: förverkligade helgon, upplysta gudar et c); Vasishtha säger: ”Det finns mer här. Även i fallet med de befriade helgonen som ännu är förkroppsligade finns det en upplevelse av materialitet medan de utför sina dagliga göranden. Moksha eller befrielse är ett inre tillstånd. Kroppens naturliga funktion förblir kvar hos kroppen och upphör inte. Den som står fri från okunnighet, eller sinnet,  blir aldrig åter bundet av sinnet (…). Kroppens funktioner är naturliga för den även i fallet med den befriade personen. Men denne persons medvetande är stabilt och påverkas inte av den fysiska kroppens tillstånd.”

Den som därefter i sinom tid når slutgiltig Befrielse, Videhamukta (”befrielse utan kropp”) beskrivs av Vasishtha så här:”En Videhamukta finns till och finns samtidigt inte till, är inte vare sig ‘jag’ eller ‘en annan’. Hon är solen som skiner, Vishnu som beskyddar alla, Rudra som förintar allt, Brahma som skapar; hon är rymden, jord, vatten, luft och eld. Hon är i själva verket det allomfattande medvetandet – det som är alla varelsers själva essens – allt är hon och hon allena.”

Publicerat i Frågor och svar | Lämna en kommentar